2017-12-23
Mätningar gjordes på en dipol för 20 m. Som referens användes FK 1,5. Förutom DL 1000 mättes förlusterna på 1 mm plastisolerad mjuk ståltråd.
DL 1000 hade 0,85 dB större förluster än FK 1,5 och ståltråden 2,3 dB större förluster.
Detaljer kan studeras under ”Antenner”:
Nu har jag simulerat vad som händer med en LW på 100 meter på 14 MHz.
När jag mätte på en dipol ökade matningsimpedansen med ca 12 ohm när jag använde DL1000 i stället för FK 1,5. Det betyder att ett förlustmotstånd på 12 ohm ligger i serie med matningsimpedansen för koppartråd.
För ståltråd var motsvarande förlustmotstånd 21 ohm.
Jag lade då motsvarande förlustmotstånd i alla strömbukar på långwiren. Man kan ju se den som 10 seriekopplade halvågsdipoler.
Resultatet blev att en 100 meters longwire på 14 MHz har 1,6 dB sämre förstärkning än en LW av FK !,5 och en longwire av ståltråd har 2,26 dB sämre förstärkning.
För en halvvågsdipol var motsvarande förluster 0,85 respektive 2,3 dB.
Ju längre antennen är desto viktigare med bra material i tråden (och givetetvis låga förluster i marken).
I siffror: Gain Cu = 10,7 dBi, Gain DL1000 = 9,13 dBi och Gain ståltråd = 8,44 dBi.
Det senare resultatet överensstämmer inte med vad man får om man väljer stål som material i antenntråden i MMANA. Då blir Gain = 7,1 dBi dvs 3,63 dB sämre än med koppar. Samma sak gäller för halvågsdipoler.